Lägesrapport från 7:de himlen
7:de himlen är ett hus 6 meter upp bland trädkronorna på två majestätiska ekar som man når efter en kort vandring genom kohagar och skog. Det vore småsint att kalla husets dekorationer för snickarglädje, det har mer känslan av snickareufori i Pippi Långstrumpsk anda. På insidan går allt i lugnt grönt men textilier av Gudrun Sjödén. Mycket Gudrun Sjödén. Blev lite orolig och frågade maken om alla blommor och stiliserade tuppar möjligen kunde inverka på den äktenskapliga samvaron men han sa att så länge inte Gudrun själv tänkte ansluta behövde jag inte oroa mig för just den saken.
Det är magiskt det där, 20 år tillsammans. Man behöver inte kommunicera med massa ord, blickar räcker.
”Vill du?”
”Jag vill om du vill?”
”Jag vill!”
Så vi satte oss utanför på altanen och drog igång 8:delsfinalen mellan Ryssland och Spanien. Vi satt ändå tätt intill, i alla fall på slutet, eftersom det är skitsvårt att se straffarna ihop på samma telefon.
Det finns naturligtvis inte WiFi uppe i trädkronorna. Däremot eluttag vilket är till absolut ingen nytta alls om man har glömt laddarna hemma. Nu uppseglade en kris av bibliska proportioner. Det är inte det att barnen är ensamma hemma och kan behöva komma i kontakt med sin mor vid krissituationer, de övervakades på viss distans av en mormor som oftast löser kriser betydligt bättre än de båda föräldrarna och dessutom har barnens far fortfarande en laddad mobil. Det är inte heller det faktum att jag inte skulle kunna kolla fb, insta eller övervaka om någon klippt in 40p i Wf som fick ekarna att skaka i sina rötter. Det är mest känslan av kontrollförlust. Att bo 6 meter upp i ett träd utan mobil som snuttefilt. Samtidigt är det kriser av detta slag som fördjupar en som människa och om jag i framtiden får för mig att söka till någon typ av ”Survival week” i Sareks vildmark eller specialversionen av ”Robinson för mattelärare” kommer det vara massa psykologtester där man får frågor av typen:
”Hur skulle du säga att du reagerar och agerar i oförutsedda eller oväntade situationer som kan upplevas som hotfulla?”
Då kommer jag kunna referera till att jag en gång klarade en hel natt utan mobiltelefon, bara med hjälp av lättare psykofarmaka och terapisamtal med min man. Och en hel del vin. Vilket inte alltid är en bra kombination med en trädkoja 6 meter upp i luften.
Jag kan varmt rekommendera 7:de himlen. Friden råder över skog och ängar, middagen avnjuts under en kristallkrona som hänger ner från ett tak högt, högt upp och fönster åt alla håll öppnar upp mot ekarnas löv som silar ljuset i grönt. På kvällen kan man tända en stjärnhimmel ovanför sängen. Det rekommenderas dock inte. Det kan låta väldigt romantiskt – och möjligen ligger felet hos oss som inte har klassisk romantik som paradgren eller så ligger det i det faktum att någon, antagligen välmenande och på grund av brandrisk, placerat en ljudligt brummande fläkt bakom det svarta tyg som antas föreställa natthimlen. Vi bestämde oss raskt för att ”Tusen och en natt-temat” var störtlöjligt och fimpade stjärnhimlen till förmån för nattfriden. Den stördes sedan bara av rådjur som trolskt skällde i sommarnatten.
På morgonen hissades en frukostkorg upp till altanen med stenungsbakat bröd och små burkar med allt man kunde önska sig samt en kaffetermos.
När barnen var små kunde de ibland straffa ut en när man kom hem genom ett lämnar-du-mig-så-tänker-inte-jag-titta-på-dig-beteende. Nu för tiden är de tre produkterna av vår kärlek betydligt mer sofistikerade och straffar ut oss genom att å ena sidan visa att de klarar sig alldeles utmärkt utan oss, att de till och med ätit. Den andra sidan av straffet består i det skick de lämnat köket just efter att de ätit. Note to mina barn: Om ni bara ska diska en enda sak efter middagen så får det gärna vara vitlökspressen.
Men man är ju tacksam för att huset står kvar. Och att trädhuset stod kvar. Och för 20 år.