Om vitsippstiden och överanvändandet av utbrändhetsverktyg

 För några veckor sedan var jag och Bagger i skogen. Vitsipporna hade precis kommit igång och det var en sådan där grön matta med vita blommor och knoppar. Doften av skog och vår. Mitt i allt kom jag på mig själv med att känna en stor sorg över att de snart skulle ha blommat över – fast medparten av dem inte ens slagit ut. Jag tänkte också att jag skulle komma tillbaka och ”riktigt njuta av dem” (betyder att ha kameran med). Känslan av att sörja att något som inte ens börjat kommer att ta slut istället för att finnas i och njuta av nuet.

Nu tänker säkert någon av er: ”Hon borde testa mindfulness! Eller yoga! Och kanske skriva ner några rader varje dag!”

Ligger steget före. Det är några av de saker jag testat på väg tillbaka från en utbrändhet. Kan meddela att det kan bli lite för mycket av det goda.

Mindfulness. Har en app. 5 minutersprogrammet fungerar kanon! Vid utmaningen med 15 minuter var jag uppe och satte på en kopp uppiggande kaffe redan innan man skulle ”börja vakna till i fingrar och tår”. Hade även lite svårt att ”fokusera andningen ner i vaderna” men det ligger antagligen mest hos mig. På temat mindfulness så finns det även färgläggningsbilder för vuxna, hela målarböcker med oceaner, trädgårdar och fjärilar i drivor. Underbara! Lackade dock ur när boken började komma med käcka uppmaningar av typen ”fyll resten av sidan med egna blommor och blad” eller ”måla fler fiskar i vattnet”. Blev alldeles obstinat –  här målas inga egna blommor! Blev så irriterad att jag till slut gjorde några egna förslag som jag började sammanställa i ett utkast till ”Mindfulness för utbrända”. Känn dig fri att printa ut och färglägg. Gärna till musik med vågskvalp.

 För att riktigt maxa mindfulupplevelsen testar jag även mindfulnessyoga. Helt seriöst så är detta en av höjdpunkterna under veckan. Jag får ligga under en fleecefilt och någon talar om för mig att koppla av, inte prestera och inte bekymra mig om någonting. Och att det inte gör något om jag somnar. Helt grymt! Var dock lite fel ute första passet då jag iförd nyinförskaffade yogabyxor, mjuk sport-BH och träningströja kastade en blick på damen bredvid som satt på mattan iförd jeans och blus med tillhörande guldsmycken. Började ana att jag inte skulle bli helt genomsvett på passet. Men även här gäller det att sila lite i intrycken. Jag har inte riktigt den kontakt jag skulle önska med min livmoder (visade sig när vi jobbade igenom sexualchackrat) och jag har inte hittat något tredje öga men det är ju tre gånger kvar.

Har även läst böcker om drömanalys och kommit fram till att medan andra drömmer för att bearbeta den vakna tiden så vandrar jag omkring halva dagarna och bearbetar mina drömmar. Lurigt det där, man får reda på massa nya saker genom att analysera miljöer och personer i drömmarna. Akta er bara för att åka hiss! Om du råkar trycka på knappen som för dig till en av de lägre våningarna så gäller det att se upp – du är på väg ner i ditt undermedvetna. Om du då inte tycker att det är det roligaste stället att vara på och istället väljer en våning som för hissen uppåt så är det mycket möjligt att du är sexuellt frustrerad. Vilket kanske beror på något i ditt undermedvetna och då är det bara att åka ner igen och sedan är du fast i den där hissen!

Kombinationen av allt det här plus egna reflektioner på morgonen och korta dagboksanteckningar på kvällen gjorde mig till slut så sönderanalyserad och trött på mig själv att jag tom längtade efter att barnen skulle komma hem. Så i ett försök att bena upp begreppen:

Mindfulness – sätt dig ner, håll tyst och tänk till. Vem vet, du kanske till och med kan vara ett riktigt trevligt sällskap.

Yoga – go, avkopplande stretching och härlig känsla efteråt. Var snäll mot dig själv.

Drömtydning - Ibland är en cigarr bara en cigarr /tillskrivet Freud (eller Bill C)

Jag får ofta påminna mig att jag bara kan njuta så mycket som jag kan. Släppa stressen över att barnen växer, vitsipporna knoppas, blommar och vissnar, att good is enough. Vitsipporna kommer faktiskt tillbaka och nu när de flesta har blommat över känns livet ändå helt ok. Det kommer andra blommor att fotografera, kirskål att rensas bort och allergisäsongen har knappt börjat. Under tiden fortsätter jag med min mindfulnessyoga, vandrar i skogen och drömmer mina drömmar.

 PS – till socialstyrelsen och andra oroliga i närområdet som tycker att jag raljerar över min avkomma:

Jag älskar mina barn. Verkligen.