Storyn bakom målvaktströjan
Nåväl, hennes äldste bror som coachar placerar henne ofta just i mål. Antagligen som någon sofistikerad hämnd för alla gånger hon stört, retat eller på andra sätt agerat lillasysteraktigt inom hans privata sfär. Hon har även fått ärva hans handbollströja med namnet Celander tryckt med stora svarta bokstäver som, om man tittar närmre, faktiskt glittrar lite och för den som undrar kommer här förklaringen:
Plats: hemmets lugna vrå, vardagsrummet
Tid: kvällen före USM steg 1, typ 19-snåret för några år sedan
Stämning: spänd förväntan, färdigpackat, matsäcken planerad, allt klart inför cup!
Den trivsamma atmosfären bryts av att sonen kommer instörtande och påpekar att ”Tränarna säger att jag måste ha mitt namn och nummer tryckt på målvaktströjan!” (Här bör i ärlighetens namn tilläggas att tränaren sagt att det fungerar bra med tejp, men det framgick inte i det aktuella ögonblicket.)
Mamman tittar på klockan, kastar sig iväg till shoppingcentret och införskaffar med andan i halsen schablonbokstäver. Tygfärg och svampar finns redan hemma i pysselhörnan efter att barnens kläder försetts med hjärtan, ödlor och döskallar i de yngre åldrarna. Mamman ger sig genast i kast med uppgiften och det blir snyggt! Inte bara snyggt utan skitsnyggt! Ingen sportaffär i världen som trycker matchtröjor hade kunnat göra det bättre! Mamman känner att hon är på god väg att uppgraderas till Alphamamma. Det är då övermodet och perfektionsbehovet slår tillbaka. På en av bokstäverna i namnet har det kommit en liten, liten prick utanför. Måste åtgärdas. Visserligen står ungen i mål och det är ingen som kommer att se ryggen på honom men pricken måste bort!
Alphamamma-wannabeen bestämmer sig för att tvätta bort pricken med lite, lite vatten. Hon tänker dock inte på materialets beskaffenhet som är att suga upp och sprida ut fukten. Vattenfläcken sprider sig med hastigheten av ett kontrande Sävehofslag över tröjans rygg och tar samtidigt med sig den färg som så omsorgsfullt skapat namnet Celander. Här följer en episod i dramat med skrik från mamman, nu assisterad av två av barnen, som hysteriskt försöker torka vattnet med hårtork, papper och tops medans färgen sprider sig i en svart, solfjäderformad fläck. Alphaprefixet är ett minne blott.
Slutet gott, allting gott. Nästan. När sonen springer in med laget så ser man att det glittrar om de svarta bokstäverna – lite som Elvis paljetter fast i handbollstappning. Inser att det där med att återanvända pysselsvampar inte bara är en bra idé.
