En kränkt hunds betraktelser

 
 Det talas mycket om ”Fake news” nu för tiden. Jag har tidigare tyckt att den där Trump är en uppblåst nolla som borde släppa spaden och ta sig ur sandlådan, men efter dagens artikel i GP är jag böjd att ge honom en eloge för sin klarsynthet beträffande medierna i världen. Jag var lovad – LOVAD – ett helsidesuppslag i tidningen. Poserat på bild och allt. Vad händer, man öppnar tidningen och möts av Fake news! Eller i alla fall en annan vinkel. Eller i alla fall för lite av mig!

”Vacker vildmark för nybörjare” lyder rubriken. Nybörjare! Det handlar om avancerad skogsforcering, i alla fall enligt min matte. Skulle nybörjare klara av att halka i leran, gå vilse bland tjärnarna och behöva putta varandra uppför och åka kana på rumpan nedför sluttningarna i snöblask och regn. Skulle inte tro det!

 ”Vi tacklar den lilla motbacken upp på Getryggen…” Lilla motbacken. Vi snackar en stigning som används som mental förberedelse för bestigning av K2. Och sedan möter de Donna och Charlie som badar och simmar efter pinnar vid Blacktjärn. Kommer man väl få höra om hur länge som helst. De fick dock inte vara med på bild i tidningen, så här har vi Charlie och Donna och lite andra hundpolare när vi tigger godis i skogen.
Och nu, nu kommer äntligen den passage som har något berättigande i tidningen:

”…Här uppe kan man stöta på både älg, rådjur, räv och grävling. Men den här gången är det istället den tioåriga golden retriver-tiken Tessie som är ute och spårar frysta köttbullar tillsammans med labradorkompisen Bagger. Några meter in bland snåren sitter Margareta Zettergren och Margareta Norberg och dricker kaffe ur rosa plastmuggar på en tjock trädstam. – Det här är vår stock. Här sitter vi flera dagar i veckan, säger Margareta Norberg och ler.”

Det var allt! ALLT! Inte ett ord om hur många köttbullar jag lyckades spåra upp! Inte en stavelse som förtydligar att mattarna minsann inte alltid har med sig muggar utan brukar dricka ur diverse plastbyttor där det legat köttbullar. Inte en rad om hur mattarna brukar få leta efter stocken varje gång! ”Brukar den inte vara här, nej den här är det, nej här borta brukar vi sitta!” Dessutom syns jag knappt på bilden.

Finns bara ett ord som kan sammanfatta min känsla. Jag är kränkt.

Kommentera här: